De e sådana här dagar man känner att man lever...
Jaha. Där stod jag högst upp i ett 12-våningshus & tittade ner för de första 10 stegen i trappan neråt, med armarna fulla av post. Nån dålig skatepunklåt på p3 dunkade i mina hörlurar. Varför kunde jag inte bara vara lite mesig & struntat i jobbet idag? Men nädå, posten ska fram!
Tidigare samma morgon hade jag heppat upp (alldeles för sent som vanligt). Jag stressade skallen av mig (som vanligt) & hörde samtidigt mamma ropa att det tydligen var halt ute idag. Jahaja, då får man väl ta det försiktigt i backarna då då. Synd & skam så brottom som jag har...
Lite senare hoppade jag på cykeln & svishade ner för backen (detta ska inte tolkas som svishade, för det var mer åkte superlångsamt & bromsade skallen av mig). För första gången den här veckan var jag först till min & dannies mötesplats. Sen kom hon susande & klagade över att hon hade trillat med cykeln på samma ställe som förra gången, men det hade gått bra. Tur va väl det. Vi cyklade den långa raksträckan mot jobbet & snackade om natten som varit & vad vi hade drömt som vi alltid verkar göra. Vi cyklade över den läskiga 4vägskorsningen & pustade ut att vi klarade den idag igen. Men! Man kan då aldrig lita på någon!!! Från en utfart på högersidan av vägen kommer en lastbil utfarande. Både jag & dannie hade farten uppe & att tvärnita var inget jag tänkte på, på nån hundradels sekund hann jag tänka att det borde vara bra att svänga lite åt vänster så att vi skulle va säkra på att hinna förbi. Tjoff. Nästa sekund känner jag ett hårt slag mot huvudet samtidigt som jag känner att jag ligger på marken.
Vilken jävla chock. Lastbilen skiter fullständigt i att jag trillat skallen av mig & sitter & stirrar ner i marken. Med chocken följer även tårarna. Smärtan känns inte så mkt, men det känns som hjärnan tagit några varv runt i huvudet. Sådärja. Det var den dagen det. På nått jävla vänster lyckas jag ta mig samman & känner mig hyfsat ok innan vi återigen hoppar upp på cyklarna mot jobbet.
Väl framme ser vi blodet som klibbat fast i håret. Jahaja, hjärnskakning på det? Antagligen inte, vi väntar lite & kommer fram till att vi får se hur det går & hoppas på att jag inte börjar må illa.
Men icke då, inget illamående! Hjärnan känns fortfarande snurrade några varv, men under omständigheterna bra. Men sen kommer smärtan i knäet. Japp. Men posten måste ut! & på något sätt klarade jag av trapprundan.
Så nu sitter jag här med ett knä dubbelt så stort som det andra & med en bula i huvudet. Underbart. Positive thinking är det enda som har gällt idag, så även nu. Empire of the Sun dunkar ur högtalarna & något gödhare än det finns inte för tillfället!
Näjävlar! Snart ska vi ju inte till stan så jag måste nog börja ta mig uppför trappan... Kanske ska ha högklackat ikväll? Ha. Ha. Ha. Jag är ju för rolig. Over & out // Frittan
P.S. Vem kommer vara mör imon?... Vill inte ens tänka på det....Hur ska jag komma till jobbet? Hur ska jag kunna jobba? Men "firmafesten" lär man ju klara av iaf. Höhöhö....
Ouch... that kinda sucks :/ hoppas de blir bättre snart igen :)
hahahah asså jag kan inte riktigt kma fram till om jag ska garva eller gråta.. men ett som e säkert (och det enda som e säkert) e att medlidelsen e hos mig frittan! asså fyfaaaan palla inte med olyckor! (men posten ska ju fram).
¨nåväl, ett positive thinkin´ har ja också utvecklat rätt bra, speciellt vid tillfällen när man börjar jobba 6.00 på morgonen vilket betyder ställa klockfan på 4.00. som imorrn. (och ja hörde att ni andra skulle ut ja. kul för er)
Stackare! Asså, jag mår bara dåligt av att läsa, samtidigt som jag blir stolt över din pliktighet. Mamma och pappa tycker också jättesynd om dig. Ha det så skoj ikväll, jag tänker på er när jag sitter här hemma med min huvudvärk och trötthet. Orka att jag satte mig på bussen imorse och lagom vid Käringberget inser att illamåendet är så påträngande att jag hoppar av och tar nästa buss hem och sover bort resten av dagen utan att må bättre när jag vaknar. Inte riktigt våran vecka även om jag just nu tycker 100 gånger mer synd om dig.
<3<3<3<3<3<3
men herregud!! jag hade ingen aning om att du blev knockad på kuppen!! kan man få en närmare förklaring? anyways FYFAAAAN! haha skratta eller gråta det är ju frågan, antagligen både och. du är tapper fritte! såå familjesektkväll i film-och-rep-anda snart eller?
haha! danke schön alle sammans! & Janos - släktträff javisst! Anytime (nästan...kanske nästa helg eller lite försläktträff på lördag? vem vet)